Kejsarrabatten - del 7

Den första oktober låg Jan i Skrolycka hela eftermiddagen påklädd på sängen med ansiktet vänt mot väggen, och det var inte möjligt att få ett ord ur honom.

På förmiddagen hade han och Kattrina gått ner till bryggan för att möta den lilla flickan. Inte för att hon hade skrivit och sagt, att hon skulle komma, det hade hon visst inte. Det var bara Jan, som hade räknat ut, att det måste gå så.

Det var ju den första oktober, som pengarna skulle betalas till Lars Gunnarsson, och alltså borde ju Klara Gulla komma hem med dem just den dagen.

... Jan hade väntat, att hon skulle vara den första, som sprang över landgången, men det var bara ett par karlar, som kom. När hon sedan inte visade sig, försökte Jan att ta reda på henne på ångbåten. Men han kom ingen väg i trängseln. I alla fall var han så säker på att hon skulle finnas där, att när de började dra in landgången, ropade han till kaptenen, att han för all del inte fick gå med båten. Det var en till, som skulle i land.

Kaptenen frågade sjöfolket, men de svarade, att det inte fanns någon mer passagerare till Svartsjö brygga, och båten la ut.

De hade fått gå hem ensamma, han och Kattrina, och så snart som han hade kommit in i stugan, hade han slängt sig ner på sängen.

... Folket i Askedalarna hade sett dem komma tillbaka från bryggan utan Klara Gulla, och det blev stor undran bland dem hur det nu skulle gå. Den ena efter den andra av grannarna gjorde sig ärende över till Skrolycka för att höra efter hur det stod till där.

Var det sant, att KLara Gulla inte var med på båten? Och var det sant, att de inte hade fått varken brev eller hälsning från henne på hela september månad?

Jan svarade inte ett ord på alla dessa förfrågningar. Han låg stilla, vem det än var, som kom in.

... När bedrövelsen var som störst, gick dörrn upp än en gång, och in kom en karl, som knappast någonsin förr hade blivit sedd i Askedalarna, för det var inte till sådana avkrokar han hade för vana att ställa sina vägar.

... Kattrina viskade till Jan , att riksdagsman Karl Karlsson i Storvik hade kommit in till dem. Riksdagsmannen hade ett hoprullat papper i handen, och alla tog för givet, att han var utskickad av den nya ägarn i Falla för att kungöra för folket i Skrolycka vad som skulle komma att övergå dem, nu då de inte kunde betala honom hans fodran.

...

- Det förhåller sig så, sa riksdagsmannen, att för ett par dar sen fick jag brev ifrån en, som kallar sig Klara Fina Gulleborg Jansdotter i Skrolycka, å i detta brevet säger hon, att hon har rest hemifrån för å tjäna ihop tvåhundra riksdaler, som hennes föräldrar ska betala te Lars Gunnarsson i Falla den första oktober för å få äganderätten till marken, som deras stuga är byggd på. ... å nu skickar ho pengarna te mig, fortfor riksdagsmannen, å ber mig , att jag ska fara hit te Askedalarna å göra opp saken ordentligt med den nya ägarn i Falla, så att han inte ska kunna komma mä någe nytt krångel efteråt.

Innan detta var utsagt, satt Jan på sängkanten.

- Men flicka då? Var är ho?

- Å nu skulle jag fråga om föräldrarna är eniga med dottern å ger mej i uppdrag å avsluta - - -

- Men flicka, flicka? avbröt Jan. Var är ho?

- Var hon är? sa riksdagsmannen och såg efter i brevet. Hon säger, att det inte har varit någon möjlighet för henne å tjäna ihop alla dessa pengarna på bara ett par månader. Men hon har fått plats hos en snäll fru, som har lämnat henne en del i förskott, å hos henne får hon nu lov å stanna, te dess att hon gjort rätt för sig.

- Ho kommer inte hem tebaka då? sa Jan.

- Nej, inte för det första, efter vad jag kan förstå, sa riksdagsmannen.

Jan la sig ner i sängen och vände sig mot väggen som förut. Vad brydde han sig om stugan och allt annat? Vad brydde han sig om att leva, när inte den lilla flickan kom tillbaka?

I Kejsarrabatten har jag planterat:

• Det sägs att längtans blomma är blå. Jag har planterat salvia med en intensiv blå färg. Detta får symbolisera Jan i Skrolyckas intensiva längtan efter sin dotter, Klara Fina Gulleborg.

Fortsättning nästa söndag.

Kram Sussie

Svar på tal

Det regnar ute. Dottern sitter på övre plan och chattar på msn.
Modern och fadern river, sågar och slänger ut en toalett på nedre plan. Sonen hjälper till att ta bort det gamla klinkret på golvet.

Efter någon timme, bestämmer sig dottern för att gå ner till de andra.
Modern säger - i ett försök att vara lite rolig:

-Nejmen hej! Här ser det ut som värsta bombnedslaget! Nu känner du väl inte igen dig när du kommer ner?

Dottern rycker på axlarna, slänger en hastig blick över axeln och kikar in i den lilla toan, där inget finns kvar, av det som fanns där, för någon timme sedan.

- Äh! Det är väl som vanligt hos oss! Alltid nåt som ska göras om...

Kafferep

Förr i tiden samlades kvinnorna för att dricka kaffe och umgås på sk. kafferep.
Nu är ni bjudna att göra samma sak!
Passa på om du/ni har vägarna förbi Östra Ämtervik

Måndagen den 20 juli klockan 15.00 eller onsdagen den 22 juli klockan 15.00

Ta med dig några väninnor på ett gammaldags kafferep hem till oss. Ni bjuds på vetebröd, sju sorters kakor och tårta. Allt är naturligtvis hembakat.

Antalet platser är mycket begränsat och först till kvarn gäller! Anmälan är bindande och görs på telefon

070-388 51 67

senast den 18 juli

Pris: 100 kronor

Välkomna!

Äntligen utlottning!

Ja, nu var det ju inte meningen att ni skulle behöva sitta och hålla utkik SÅ länge som det faktiskt blev...

I onsdags small nämligen både Tor - och bredbandet. Idag är det många som trängs framför datorn här hemma, för nu har vi internet igen *Alla utom Raymond. Han har inte utvecklat någon beroendeframkallad internetabstinens ännu - som tur är.*

Men, nu blir det då äntligen utlottning...

Trasmattan är vävd av min mamma. Den är 2,10 m lång. Varpen är i två färger, så att mattan blir randig både på längden och på tvären. Färgen på trasorna är blå och vit. Tro mig, den är jättevacker!

Vill du vara med och tävla gör du så här:

• Skriv en kommentar i detta inlägg och tala om att du vill vara med och tävla = 1 lott


• Om du har en egen blogg kan du också använda någon av bilderna och länka till tävlingen = 2 lotter


• Om du inte har en egen blogg kan du istället maila = 1 lott


• Vill du ha två lotter fast du inte har en blogg? Skriv då i mailet någonting som har med kafferep att göra. Minnen, berättelser, tankar, recept etc. Allt som du kan förknippa med just kafferep.

Tävlingen pågår till den 26 augusti.

Och till alla som undrar: Det BLIR kafferep här i Stavik igen. Och vill ni veta när, var och hur, så får ni hålla koll på nästa inlägg. Platserna är mycket begränsade så det gäller att vara först på telefonen när inlägget kommer.

Kram så länge!

/Sussie

Håll utkik!

Nu får ni hålla ögonen öppna, för i nästa inlägg, blir det utlottning av en vacker trasmatta, som min snälla mamma har vävt.

Och tänk att jag känner mig så glad idag, för jag har fått kommentarer från människor som faktiskt inspirerats av bloggen, att komma hit till Sunne och till Mårbacka.

Jag önskar er allt det bästa och hoppas att min hembygd visar sig från sin allra vackraste sida!

Välkomna!

Kram Sussie

Morgonstund har guld i mun...

Jag älskar att vara vaken tidigt på morgonen, när det är sommar. Jag kan gärna kliva upp vid sex fast jag är ledig.

När Raymond inte är hemma, glömmer jag med flit, att stänga till för hönorna. Då väcks jag av tuppen tidigt, tidigt... Det är något annat det, än att vakna av en skrikande väckarklocka.

Och jag inser att jag är priviligierad, som kan bli väckt på ett sådant sätt...

När frukosten är intagen på verandan och kaffet är urdrucket, vad gör jag då så där tidigt på morgonen?

Sånt där som jag legat och planerat innan jag ska till att somna!

Som att göra iordning ett gammalt skåp som mamma och pappa köpte som nygifta...

Före:

Efter:

Kram i sommarvärmen!

/Sussie

Kejsarrabatten - del 6

När folket i Skrolycka kom hem från kyrkan densamma söndagen, som prosten hade sagt de vackra orden till Klara Gulla, satt två karlar uppflugna på gärdsården tätt invid grinden.

Den ena var Lars Gunnarsson, som nu hade tillträtt husbondeväldet efter Erik i Falla, den andra var en bodbetjänt från en handel i Broby, där Kattrina brukade köpa socker och kaffe.

… Nu klev de ändå ner från gärdsgården, öppnade grinden och gick fram mot stugan.

… Jan fick en sådan stark förkänsla av att de ville honom illa, och han såg sig omkring liksom för att söka en vrå, där han kunde gömma sig undan. Men så föll hans ögon på Klara Gulla,som satt och såg ut genom fönstret, hon med, och då fick han sitt mod tillbaka.
Vad skulle han vara rädd för, när han hade en sådan dotter?
… Nu, då Lars och bodbetjänten kom in, var de likaså likgiltiga och främmande som nyss förut. Lars sa, att de hade suttit så länge på gärdsgården och sett på den lilla nätta stugan, att de till sist hade fått lust att gå in.
De berömde allt, som fanns där, och Lars tyckte, att Jan och Kattrina borde vara bra tacksamma mor Erik i Falla, för det var väl han, som hade ställt om, både att stugan hade blivit rest och att de hade blivit gifta.

- Jag kommer å tänka på en sak, sa han strax därefter och vände i detsamma bort ögonen, så att han varken såg på Jan eller Kattrina. Erik i Falla var väl så förståndig, att han gav er papper på att marken, som stugan står på, skulle bli er tillhörighet?
Varken Jan eller Kattrina svarade ett ord. De förstod strax, att nu hade Lars kommit fram till det, som han ville tala med dem om. Det var bäst att först låta honom förklara sig med all tydlighet.

- Jag har nog hört, att det inga papper ska finnas, sa Lars, men jag kan väl inte tro, att det står så illa te. För då är det möjligt att hela stugan tillfaller den, som äger marken.

Jan sa ännu ingenting, men Kattrina blev så ond, att hon inte kunde tiga längre.

- Erik i Falla har gett oss en här tomten, som stuga ligger på, sa hon, å den kan ingen ha rätt te å ta ifrån oss.

Ja, det vore ju inte heller meningen, sa den nya ägarn med försonlig röst. Han ville bara, att allting skulle bli ordnat. Det var det enda han ville. Om Jan kunde ge honom hundra riksdaler till oktobermarknaden - - -

- Hundra riksdaler! utbrast Kattrina, och rösten gick nästan över i ett skrik.

Lars sa inte något vidare.
…
- Du säger inte ett ord, du Jan! sa Kattrina. Hör du inte , att Lars vill ta ifrån oss hundra riksdaler?

- Det kanske inte blir så lätt för Jan te å komma ut mä hundra riksdaler, sa Lars Gunnarsson. Men jag får ju lov te å veta vad som är mitt.… det var så, att handelsman i Broby hade skickat hit bodbetjänten med några räkningar, som han inte hade fått betalt för.

Bodbetjänten tog nu fram räkningarna. Kattrina sköt dem över till Klara Gulla och bad henne räkna ut vad det gick till. Det var inte mindre än hundra riksdaler, som de var skyldiga, och Kattrina blev alldeles blek där hon satt.

- Jag ser, att meninga är, att vi ska gå från hus å hem, sa hon.
- Å nej, svarade Lars, det är det visst inte, om ni bara betalar vad ni är skyldiga...

… Det var Kattrina, som förde ordet hela tiden. Jan sa ingenting.

… - När di tar stuga ifrån den fattige, då är det slut mä honom, jämrade sig Kattrina.

- Jag vill ju inte ta stugan, försvarade sig Lars Gunnarsson. Jag vill bara, att det ska bli en uppgörelse.

Men Kattrina hörde inte på honom.

- Så länge som den fattige har e stuga, känner han sej likaså god som alla ndra. Men den, som inte har sitt eget hem, han känner sig inte som e människa.

Jan tyckte, att Kattrina hade rätt i allt, vad hon sa.
… Jan för sin del kunde inte tro ett ögonblick, att det skulle gå så illa. Här satt ju Klara Gulla, och han såg hur det började glänsa i ögonen på henne.

… - Ja, ni ska väl ha tid på er te å fatta ert beslut, sa den nya ägaren. Men kom det ihåg, att antingen flyttar ni första oktober, eller också ska handelsman i Broby ha full betalning! Å jag ska ha hundra riksdaler för tomten!

… Jan såg hur Klara Gulla knöt ihop sin ena hand. Hon skulle nog komma dem till hjälp nu snart.
Lars Gunnarsson och bodbetjänten reste sig och gick mot dörrn. De sa adjö, då de avlägsnade sig. Men ingen av dem, som satt kvar i stugan, gav dem hälsningen tillbaka.

- Om ni ville låta mej fara ut i världen! sa Klara Gulla.
…
- Det ska väl inte vara så omöjligt å tjäna ihop två hundra riksdaler te den första oktober, sa hon. … Om jag bara får fara te Stockholm å ta tjänst där, så lovar jag er, att stuga ska bli kvar i er ägo.

När Jan Andersson i Skrolycka hörde dessa ord, bleknade han bort, och huvudet sjönk bakåt, som om han skulle svimma av.
Det var så vackert av den lilla flickan. Det var på detta han hade väntat hela tiden. Men hur, skulle han kunna leva, om hon for bort ifrån honom?

I kejsarrabatten har jag planterat följande växter:

• Penningblad, som symboliserar de två hundra riksdalerna som Jan och Kattrina måste betala till Lars Gunnarsson och handelsman i Broby.
  
• Oktoberaster, som symboliserar det datum, den första oktober, som pengarna ska vara betalda.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

Månadens blogg

Jag är "gôr-gla" över att vara månadens blogg i Lantliv! För mig känns det stort och nästan overkligt. Som att leka på de stora barnens gata... Jag tackar och bockar och bjuder er på lite färska jordgubbar från vårt eget land.

Hörde förresten av en "förståsigpåare" att kaninbajs skulle vara det absolut bästa gödslet för jordgubbar. Synd att ungarna växt förbi kaninstadiet... Nu, när man äntligen kommit på EN bra anledning, till att låta en stackars kanin sitta instängd i en bur.

Kram Sussie

Ernst...

Jag säger som jag alltid har sagt - Ernst är bäst!

Och jag medger att jag är lite "nördig" när det gäller honom. Medan Simon och Thomas småsurar och käbblar med varandra, så att fokus tas från det programmet ska handla om, nämligen inredning, så myser Ernst och hittar det positiva i allt han gör.

Jag säger som Baloo: Du har style, grabben!

Av något som såg ut ut så här...
... trollade han fram det här:

Och ljusstaken han tillverkade...

... finns det beskrivning på här.

Och är du Ernstnörd som jag, kanske du vill läsa ännu mer om honom? Här finns massor av Ernstgodis...

Allas vår Råland är ju som bekant en tupp i en klass för sig. Inatt började han gala när vi skulle gå och lägga oss. Klockan 00.30 drog han igång. Han är som ungarna - vänder på dygnet när han är ledig! Fast han har ännu inte berättat vad han jobbar med... ska ta ett snack med honom idag!

Kram Sussie

Gräskronor

Tradition eller upprepning...

Kanske skillnaden är hårfin i bloggvärlden, men jag hoppas det inte gör något. Idag tänkte jag nämligen upprepa mig.

Tradition eller upprepning...

Kanske skillnaden är hårfin i bloggvärlden...näej! Skoja bara! Kunde inte låta bli...

Ni har läst om gräskronor hos mig förut. Idag får ni göra det igen, för jag tycker det är så mysigt att göra dem. Tycker om den där känslan att ta tillvara saker från naturen, föra en gammal tradition vidare, och att allt inte behöver vara så välgjort och tillrättalagt.

Det gör inget om kronan är lite sned, eller gjord av ogräs, eller något taget från rabatten - det blir bra ändå!

Årets gräskrona har jag gjort av irisblad och timotej.

Kram Sussie

Så får du snygg häck!

Lugn, bara lugn!

Dagens inlägg ska inte handla om bantning eller cellulitträning. Istället ska det handla om häckar av det grönare slaget.

Vi håller nämligen på att anlägga sådana i vår trädgård. Det är en sådan där sak, som vi pratat om i flera år att vi ska göra, men så har något annat blivit gjort istället. Häckar skapar sådana fina rum och avgränsningar i en trädgård, så risken är stor att det kommer att bli häckar överallt...

Som ni alla vet, så fodras det alltid en massa förarbete. På gammaldags vis, har vi tjärstrukit plankor som kantstöd. Sedan har vi också lagt markduk, för att förhindra att ogräs kommer upp i vägen. Nytt bärlager och krattgrus ska på.

Vi har också lagt markduk, där plantorna är planterade. Lite lat är man ju, så förhoppningsvis slipper jag rensa brännässlor och smörblommor emellan häckplantorna när de vuxit upp till en ståtlig häck.

Det finns fortfarande tjärstrykning kvar att göra...

Av min mamma, har vi fått rensklippet, från en måbärshäck. Den är snabbväxande, frodig och tål de flesta jordar. Och inte kostar det oss annat än lite (läs mycket) vattning några veckor. Man gör bara så här:

• Ta rensklippet och dra bort de nedersta bladen.

• Gör hål i jorden med ett rör eller en skruvmejsel .
• Ta tre skott och stoppa ner.
• Vattna.
• Vattna sedan varje dag tills du märker att skotten rätar upp sig och har rotat sig.

Ovanpå markduken ska vi sedan lägga täckbark, men just nu får det se ut så här eftersom det går lättare att vattna.

Ett litet tips: Jag använder en rotvattnare. Suveränt!

Kram Sussie!

P.S Många har gratulerat mig till att vara månadens blogg i Lantliv. TACK! Eftersom jag inte prenumererar har jag inte tidningen förrän den kommer ut i handeln - den 25 juni. Väntar med spänning på att få läsa vad det står.... D.S

Kejsarrabatten - del 5

”När den unga flickan ifrån Skrolycka var sjutton år gammal, så hände det sig, att hon kom gående till kyrkan en sommarsöndag i sällskap med bägge föräldrarna.

Medan hon gick på vägen, hade hon över sig en schal, som hon la av, när hon kom i kyrkbacken, och då fick man se, att hon var klädd i en klänning, som ingen i socknen hade sett make till.

En av de där köpmännen, som går omkring med stora säckar på ryggen, hade letat sig fram ända till Askedalarna, och när han hade fått se Klara Gulla i hennes friska ungdomsprakt, hade han tagit fram ett tyg ur påsen, som han ville förmå föräldrarna att köpa åt henne. Det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden. Tyget var likaså dyrt, som det var vackert, och det fanns ingen möjlighet för Jan och Kattrina att köpa tösen en sådan klänning, fast nog kan man förstå, att åtminstone Jan inte skulle ha begärt bättre.

Men tänk, att när handelsmannen hade trugat och bett dem förgäves en lång stund, så blev han rent ifrån sig över att han inte fick sin vilja fram! Han hade satt sig i sinnet, sa han, att deras dotter skulle ha tyget. Han hade inte sett någon i hela trakten, som det skulle bli så vackert på som på henne.
Och därpå tog han och mätte av så mycket tyg, som behövdes till en klänning, och gav det till Klara Gulla.
… Den söndagen, då Klara Gulla skulle visa sig med den nya klänningen vid kyrkan, hade varken Jan eller Kattrina kunnat stanna hemma, så nyfikna var de att få höra vad folk skulle komma att säga. Och det gick så, att alla människor la märke till den röda klänningen, och när de hade sett på den en gång, så vände de sig om och såg på den en gång till.
… Men nu föll det sig så, att den söndagen var det prosten i Bro, som skulle predika i Svartsjö, och inte den vanliga prästen. Och prosten var en sträng och gammaldags man, som blev förargad över allt slags överflöd både i kläddräkt och annat.
… - Hör du, min flicka, jag ska säja dig en sak, sa han till Klara Gulla och la handen på hennes axel. Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill.Men det gör jag inte, för jag vill inte synas förmer, än jag är. Och på samma sätt ska inte du klä dig så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare.
… Jan var färdig med ett svar, innan han kom ur hörhåll.

- Om den här lilla flicka skulle vara klädd på ett passande sätt, sa han, då skulle ho vara fin som sola, för e sol å e glädje har ho vart för oss, alltsen ho föddes.


… - Om det är så, att du har varit till ljus å glädje för dina fattiga föräldrar, så kan du bära din dräkt med heder, sa han med mild röst. För ett barn, som kan skaffa lycka till far å mor, det är det bästa, som vi ser för våra ögon.”



I kejsarrabatten har jag planterat:

• Malvor, malvor, malvor! I våras sådde jag bl.a. Rödmalva och på påsens baksida står det: "Likt satinglänsande ballerinor med veckade kjolar dansar denna malva högt i rabatten."


• Rödmalva, liksom sommarmalva och rosenmalva, får symbolisera Klara Gullas röda klänning.

Fortsättning följer nästa söndag!

Kram Sussie

Midsommarafton

Midsommarafton, och solen strålar från klar himmel! Så skönt och så välbehövligt.

Alla har vi ju våra traditioner när det gäller midsommar. Hos oss finns det bara en - nubbesalladen.

Ett år dansade vi kring midsommarstången, sjungandes alla reklamjinglar som fastnat i huvudet under året. Vi skuttade runt med barnen när de var små och sjöng "ICA:s egna vaaaror, som vi gjort själv..." - de kunde massor av reklamlåtar som spelades på TV för tillfället. Vi skrattade så vi nästan låg dubbelvikta och barnen pratar om det än idag. Ett roligt midsommarminne, om än lite otraditionellt.

Har du tid över idag, så kommer här receptet på just det enda som MÅSTE finnas på vårt midsommarbord - inte ens jordgubbar hamnar på första plats hos oss.
Nubbesallad

1 dl gräddfil

1 1/2 dl majonnäs

4 msk kaviar

1 st rödlök

1/2 dl purjolök

1/2 dl finklippt dill

1 burk matjessill

5 kalla kokta potatisar

Blanda allt och servera på hårt tunnbröd.

Kram Sussie

Livet på landet

Med bilder på våra dygnsgamla kycklingar, vill jag önska er alla

Glad Midsommar!

Kram Sussie

Tiden är vad vi gör den till

Tid...


Bloggen har passerat 300 000 beökare och jag inser att det gått en tid sedan jag först började blogga. Närmare bestämt 2 år.

En del av er läsare har kanske hängt med sedan starten, andra har tillkommit under resans gång.

Och tänk! Jag tycker fortfarande att det är lika roligt att blogga!

Såklart har man ju sina svackor när det gäller idéer till inlägg, men jag har lovat mig själv, att bara göra inlägg när jag själv känner för det. Inte för att det måste göras.


Hur har du tid? undrar många när man pratar om bloggandet.

Men det handlar ju om prioriteringar, som så mycket annat. Något annat får ju stryka på foten, så är det ju. TV-tittandet är minimalt, men det har det nästan alltid varit så det saknar jag inte.

Och jag golfar inte... eller går på kvällskurser...

Allt handlar om att prioritera, eller hur? Och funderar du på att själv börja blogga, så tveka inte. Bloggandet är ett demokratiskt verktyg, som hjälper människor över hela världen att få sin lilla stämma hörd - och läst! Och jag skickar just dig som läsare, ett stort tack, för att du lyssnar på mig ibland.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 4

"Erik i Falla och Jan i Skrolycka var en kall vinterdag uppe i storskogen och högg timmer. De hade sågat igenom en grov stam. Trädet skulle till att falla, och de drog sig åt sidan för att inte komma under grenarna, när det störtade till marken.

- Akta er, husbond´! sa Jan. Jag tror att ho kommer åt ert håll.

Det hade varit god tid för Erik att springa undan, medan granen stod och vägde och lutade. Men han hade fällt så många träd i sitt liv, att han tyckte, att han borde förstå sig på saken bättre än Jan, och han blev stående på samma fläck. I nästa ögonblick låg han kullslagen på marken med granen över sig. Han gav inte ett ljud ifrån sig, när han föll, och grangrenarna låg så täta över honom, att han var alldeles skyld av dem.
…
- Gå efter häst å folk, Jan, så jag kan bli hemkörd!
- Ska jag inte hämta fram er först? frågade Jan. Har ni det inte svårt där

ni ligger?
- Gör, som jag säger, Jan! sa Erik i Falla.

Och Jan visste ju, att husbonden var sådan, att han först och främst ville bli åtlydd, så han gjorde ingen mera invändning.

Jan sprang alltså hem till Falla så fort, som det var honom möjligt. Men det låg just inte nästgårds, utan han behövde en rundlig tid för att komma dit. Den första han träffade av gårdsfolket var Lars Gunnarsson, som var gift med Erik i Fallas äldsta dotter och var utsedd till att överta gården, då den gamla husbonden fölle ifrån.
Så snart Lars Gunnarsson hade fått besked, gav han Jan befallning att gå in i huset till matmodern och tala om för henne hur det stod till. Sedan skulle Jan gå och båda drängpojken.

… Jan fick då lov att gå in till mor i Falla, och hur mycket han än skyndade sig, så tog det sin tid att berätta för henne vad som hade skett och hur det hade gått till.
När Jan kom ut på gården igen, hörde han hur Lars dundrade och svor i stallet. Lars hade en dålig hand med djur.

… Det skulle inte bli vältaget, om Jan försökte hjälpa honom, det visste han, så att han gav sig istället av i det andra ärendet och hämtade drängpojken. Det var rätt besynnerligt, att Lars inte hellre hade bett honom säga till Börje, som stod och tröskade på logen alldeles i närheten, utan skickade honom efter pojken, som gick och gallrade ungträd borta i björkhagen ett gott stycke från gården.
Den svaga rösten under grangrenarna ljöd i öronen på Jan, medan han gick dessa onödiga ärenden.
…
- Jag kommer, jag kommer, viskade Jan tillbaka, men han hade densamma känslan över sig, som då man ligger i en mardröm och gör allt, vad man kan, för att skynda sig, men inte kommer ur fläck.
... Äntligen körde de från gården, Lars och Jan och drängpojken, men de kom inte längre än till skogsbrynet, förrän Lars stannade hästen.

- En blir som vilsen, när en får så´na här nyheter, sa han. Inte förrän nu kommer jag å tänka på att vi har Börje stående på logen.
- Ja, sa Jan, det hade varit gott å ha honom mä. Han är dubbelt så stark som nån åv oss andra.

Då fick drängpojken befallning av Lars att springa ner till gården och hämta Börje, och det blev ny väntan.

… Medan Jan satt på släden och ingenting kunde göra, tyckte han, att inom honom öppnade det sig ett stort, tomt, isande kallt svalg, som var mörkt och hemskt att se ner i. Men på samma gång var det inte något svalg, utan bara den vissheten, som han hade, att de skulle komma för sent.

… Nästa morgon, då Jan kom till arbetet, fick han höra, att Erik låg sjuk i stark feber och svåra plågor. Han hade förkylt sig, medan han hade legat på marken under den långa väntetiden. Det blev lunginflammation, och fjorton dagar efter olyckshändelsen var han död."

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I Kejsarrabatten har jag:

• Satt ner gärdsgårdsstörar som får symbolisera det fallande trädet som Erik I Falla fick över sig.
  
• Planterat lungört. Om du klickar på länken kan du bl.a. läsa det här:

"Lungörtens vetenskapliga namn Pulmonaria kommer av det latinska pulmo som betyder lunga. Man tyckte att växtens fläckiga blad liknade sjuka lungor. I enlighet med signaturlärans princip om att lika botar lika har örten också använts som medicinalväxt mot just lungsjukdomar."

• Lungörten får symbolisera Erik i Falla som dog i lunginflammation.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

P.S Många har mailat frågor till mig, och det känns som om jag har missat att svara på en del... Snälla - maila igen! D.S

300 000

... besök har det snart varit här på bloggen!

Helt fantastiskt!

Ska försöka komma på någon form av utlottning tills räknaren slår om...

Kram så länge!

/Sussie

Life is like a box... of chocolate

Snart är det sommarlov hemma hos oss. På fredag gör barnen sista dagen och nästa torsdag får även jag sommarlov. Det ska bli underbart!

Varje år infinner sig samma känsla i kroppen - jag vill städa, städa städa! Och även röja, slänga och förbättra!

För två år sedan gav jag mig i kast med vinden. I år är det dags för källaren. Det blir bra det, för enligt Feng Shui symboliserar källaren det gångna och det omedvetna.

En rörig källare skulle då kunna betyda, att man har gamla problem som man inte tagit itu med, och som ligger där och gnager.

Här kommer ett litet tips på hur jag brukar göra när jag gör en riktig rensning.

1. Ta fram 3 stora papplådor eller sopsäckar.
   
2. Skriv olika text på dem:

Sedan är det bara att fylla lådorna med saker allt efter som de passar lådorna. Om man har svårt att välja låda kan man ha en fjärde också, men den ska användas sparsamt...

Sedan jag började rensa på det här sättet, går det mycket lättare. Feng Shui är till för att underlätta, så sant som det är sagt.

"Feng Shui är som storstädning för själen"

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 3

"Den lilla flickan hon var för märkvärdig. Hon var inte mer än tio år, när hon kunde reda sig med självaste Agrippa Prästberg.

... Det var en dag, som den lilla flickan satt alldeles ensam på den flata stenhällen utanför stugdörren och åt sin aftonvardssmörgås.
Då fick hon se, att det kom en lång karl gående på vägen, och det dröjde inte länge, förrän hon kände igen, att det var Agrippa Prästberg.

… Klara Gulla hade förstås så pass reda på Agrippa Prästberg, att hon visste, att han inte var sådan, att han stal, och inte heller var han sådan, att han slogs…

… Han gick runt i bygden för att laga klockor, och kom han in i en stuga, där han såg ett av de gamla, höga klockfodralen, så gav han sig inte, förrän han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Och fel var det alltid. Han blev rent tvungen att plocka sönder hela klockan. Sedan kunde det dra om flera dagar, innan han fick den hopsatt igen, och under tiden var man tvungen att hysa och föda honom.

Karpaterklocka

När gubben kom till stugan, stannade han mittframför den lilla flickan, stötte käppen hårt i marken och rabblade:

- Här kommer Johan Utter Agrippa Prästberg, kunglig majestäts å kronans trumslagare. Har stått för kulor å krut å är varken rädd för änglar eller djävlar. Är det nån hemma?

Klara Gulla behövde ingenting svara. Han tågade förbi henne rätt in i stugan och styrde genast sina steg mot den stora dalkarlsklockan.

… Prästberg hade bråttom att ta reda på vad det var för fel med klockan, innan Jan eller Kattrina skulle komma hem och säga, att den ingen lagning behövde. Han hade med sig ett litet knyte med verktyg och smörjburkar. Han rev upp detta i all hast, och därvid skyndade han sig så, att en del av innehållet föll till golvet.

Klara Gulla blev tillsagd att plocka upp allt, som hade fallit.

Karpaterklocka

- … Är det någe mer? röt gubben.

- … Nej, inte som jag ser, sa tösen och var så betryckt och olycklig som aldrig förr. Hon skulle ju vakta stugan, hon, åt far och mor, och så gick det på detta vis.

- Nå, än glasögona då? frågade Prästberg. Di måtte ha fallit, di mä.

- Nääj, sa flickan, här finns inga glasögon.

Med detsamma gick det upp en liten förhoppning inom henne. Tänk, om han inte kunde göra något vid klockan utan glasögon!

… Just då fick hon syn på glasögonfodralet. Det hade kommit att ligga bakom bordsbenet.

… - Det blir väl inte annat, än att jag får lägga mej själv på golvet å leta, sa han.

… Den lilla flickans hand for ut snabb som en blixt, fick fatt i glasögonfodralet och stoppade in det under förklädet.

… Gubben la sig själv på golvet, men det var fåfängt. Han fann ingenting.

- Ni har väl glömt dom kvar, där ni var sist, sa Klara Gulla.

… det var inte annat att göra än att binda ihop knytet och sätta in urverket i fodralet igen. Medan han då vände ryggen till, smög den lilla flickan glasögonen tillbaka in i knytet. Och där fann han dem, då han hade gått till Lövdala herrgård, där han sist hade arbetat, för att fråga efter dem."

I Kejsarrabatten har jag planterat

• Vit karpaterklocka, som får symbolisera Agrippa Prästberg, den beryktade klockmakaren.

Hittills har följande växter planterats i rabatten:

Kram Sussie

Förspilld kvinnokraft

Som brukligt är, har sonens skola haft gårdsdag.

Och precis som förra året, kunde man hitta små godbitar på loppisen.

I år fyndade jag en välvirkad, vacker filt. Så många timmar nedlagda... och jag gav 40 kronor!

Kram från mig!

P.S Ni som väntar på mailsvar eller annat - snart hinner jag svara er- lovar! D.S

Sillegårdsblå

Fryken breder ut sig med sitt klara, rena vatten. Himmelens färg skimrar magiskt i solljuset och någonstans i mötet mellan himmel och horisont - bildas en alldeles underbar blå färg!

Sillegårdsblå...

Besöker du Sillegården kan du se den överallt. På fönsterfoder, på utemöbler, på gardiner...

Vill man köpa med sig en färgburk hem, går det också bra.

Avslutningsvis vill jag också slå ett slag för den utställning som pågår på Sillegården just nu.

Bland annat, ställer en gammal klasskompis till mig, ut sina fantastiska skulpturer . Så unika, så roliga och så "på pricken". Av trädknotor, rötter, och annat från naturen, skapar hon sådant som ingen annan gör.

Hon heter Maria Westerberg och kallar sig Vildhjärta.


Kram Sussie

Sillegården

Mors Dag...... tillbringade vi bland annat på andra sidan Fryken, nämligen i VÄSTRA Ämtervik. Det finns en liten pärla att besöka där om man tycker om fin utsikt, gott kaffe, fantastisk mat och trevlig liten handelsbod, nämligen Sillegården.
Vid förra seklets början öppnades här en restaurang och ett sommarpensionat av "Fryksdaksmoran" Ida Sahlström.
Och kan man tänka sig! Skymtade jag inte några Mårbackapelargoner i fönstret fast vi är på "fel" sida om Fryken?
Sedan urminnes tider har det munhuggits mellan de som bor på västra och de som bor på östra sidan om Fryken. Vilka bor egentligen vackrast?

Följande episod lär ha inträffat strax efter att Selma Lagerlöf mottagit sitt Nobelpris i litteratur:

Det beslutades att folk i trakterna skulle samla in pengar till en gåva, som skulle överräckas till Selma när hon kom hem med sitt fina pris. Att Selma mottagit Nobelpris var ju en stor och världsomspännande nyhet! Även befolkningen i VÄSTRA Ämtervik fick frågan om de ville vara med och lägga en slant till denna stora och märkvärdiga händelse.

Församlingen i Östra Ämtervik fick då till svar:

- Nej, det tjäner ittna te! På den här sia ôm Fryken ä ho inge vider känd!

Inte vet jag om det är sant, men en härlig berättelse är det.


Sillegården är också känd för att ha en alldeles egen färg uppkallad efter sig. Mer om det får ni läsa i nästa inlägg.


Stor kram till alla mammor idag, och en extra stor kram till de som är ensamstående. Ni är beundransvärda!

/Sussie

Kejsarrabatten - del 2

"När den lilla flickan i Skrolycka var så där en tre år gammal, fick hon en sjukdom som nog tör ha varit scharlakansfeber, för hon var röd över hela kroppen och brände som eld, när man tog i henne.

... Jan var inte i stånd att gå hemifrån, så länge som hon var sjuk, utan satt kvar i stugan dag efter dag, så att det såg ut, som om Erik i Fallas råg, skulle bli otröskad det året.

... Hon låg i egen säng, men hon hade bara ett par halmdynor under sig och inga lakan. Det var nog strävt och svårt för den lillla fina kroppen, som hade blivit ömtålig av utslag och svullnad, att ligga på de grova blångarnsöverdragen.

Det var så eget, att var gång Jan såg hur hon kastade sig fram och tillbaka i sängen, måste han tänka på det finaste han ägde i denna världen, som var hans söndagsskjorta.

... Men det var bara galet att tänka på den där skjortan. Kattrina skulle aldrig i världen gå in på att han fick förstöra den,för det var hon, som hade gett den till honom i brudgumsgåva.

... Kattrina gjorde nog ändå allt, vad hon förmådde. Hon lånade häst av Erik i Falla, lindade in den lilla flickan i schalar och täcken och for till doktorn med henne. Det var duktigt gjort av Kattrina, men Jan kunde inte se, att det var till någon nytta.

...Det var kanske så, att man inte kunde få behålla en så märkvärdig gåva, som den lilla flickan var, om man inte var färdig att offra för henne det, som man hade bäst. men det var inte lätt att få en sådan människa som Kattrina att förstå detta.

Romersk malört

...Den gamla Finn-Karin kom in i stugan en dag, medan flickan låg sjuk.


... När hon kom in i stugan, såg hon ju strax, att barnet låg sjukt, och Kattrina talade om för henne, att det hade scharlakansfeber, men det var ingen som bad henne om ett gott råd.

... så sa hon alldeles av sig själv:

- Den här sjukdomen går det över mi makt att bota. Men så mycke ska jag lära er, att ni kan ta reda på om det bär mot liv eller död. Håll er vakna te klocka tolv i natt, å sätt då ihop pekfingret å lillfingret på vänstra hanna som e ögla, å se igenom den bort te flickungen! Ge då akt på den, som ligger breve´na i sängen, så får ni veta vad ni har å vänta!

Kattrina tackade henne så vackert, för det är bäst att hålla sig väl med sådant folk. Men inte ett ögonblick ämnade hon göra, som hon var tillsagd.
Jan fäste ingen vikt vid rådet han heller. Han tänkte inte på något annat än skjortan. Om han bara tordes för Kattrina!

Romersk malört

...Hur det nu var, så när klockan närmade sig midnatt och Kattrina sov som djupast, gick han bort till kistan och tog fram skjortan... sedan slet han den i två delar. Den ena smög han under den lilla kroppen, och den andra bredde han ut mellan flickan och det varma,tjocka täcket, som hon hade över sig.

Sedan kröp han ihop igen i sin vrå och vaktade på henne som förut. Han hade inte suttit länge förrän klockan slog tolv. Nästan utan att tänka på vad han gjorde höll han då upp fingrarna på vänstra handen som en ring framför ögonen och såg mot sängen.

Och se!

Då satt där en liten naken Herrens ängel på sängkanten. Han var rispad och stucken av de grova sängkläderna, och han hade visst ämnat gå sin väg från alltsammans. men nu vände han sig om och kände på den fina skjortan, strök över lärftet med båda händerna, och rätt som det var, svängde han benen inom sängkanten och la sig ner igen för att vaka över barnet.

... Nästa dag var den lilla flickan på bättringsvägen. Och Kattrina blev så glad över att sjukdomen gav med sig, att hon inte hade hjärta att säga någonting om den förstörda brudgumsskjortan, fast nog kan man veta, att hon tyckte, att hon hade en stolle till man.

I kejsarrabatten har jag planterat:

• Romersk malört som kantväxt mellan gräsmatta och rabatt.

Om malört kan man läsa:

Malörten har använts i alkoholhaltiga drycker åtminstone sedan antiken. Den alkoholhaltiga drycken har använts förebyggande mot feber.

Linné använde malört att dämpa feberfrossa med.

Malört användes också förr i kyrkobuketter för att ha något friskt att lukta på under de långa predikningarna.

I kejsarrabatten får malörten symbolisera

• Klara Gullas febersjukdom


• Jan i Skrolyckas fina brudgumsskjorta som han endast använde på söndagarna - då gick han kanske i kyrkan och hade med sig en kyrkobukett med bland annat romersk malört i.

Kul att veta: Moderplantan som jag tar skott ifrån, kommer ursprungligen från Mårbacka.

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

Ni na ni na ni nanna

Klicka på bilden om du vill se den i större format.

Idag måste jag bara dela med mig av ett boktips!

Boken är så vacker, så välgjord och så inspirerande att den kommer att hamna på min topplista en lång tid framöver. Tips, beskrivningar och vackra foton rakt igenom hela boken. Och layouten på texten är underbar!


Jag skickade efter den härifrån.

Kram Sussie

Årets första dopp!

Oj, vad dagarna flyger iväg!

Sonen i familjen har bestämt att sommaren är här... Han och en kompis har tagit sommarens första sjödopp *hua*

Jag föredrar att leva i ovisshet och har inte varit ner till sjön för att se efter hur varmt... f´låt kallt det är i vattnet.

Nej, jag föredrar en varm dusch inomhus.
Lyxiga tvålar och mjuka handdukar...

Men om vattnet i Fryken går upp mot 20...22...25 grader... DÅ ska nog jag också slänga mig i. Fram till dess kallas jag gärna Fru Badkruka :-)

Kram på er

/Sussie

Kejsarrabatten - del 1

"Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen. Tidigt på morgonen hade han varit ute och hämtat barnmorskan och andra hjälpare, men sedan hade han hela förmiddagen och ett gott stycke in på eftermiddagen suttit på huggkubben i vedskjulet utan något annat att göra än att vänta.

Ute regnade det, så att det stod som spön i backen, och det var inte utan, att han fick sin del med av regnvädret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Det kom in till honom som fukt genom de otäta väggarna, och som dropp från det gistna taket, och rätt som det var, kastade blåsten in över honom en hel störtsjö genom den dörrlösa vedskjulsöppningen.

... Regnet höll på att strömma såsom förut, blåsten tog till, och fastän det bara var i slutet av augusti, kändes det lika ruskigt som en novemberdag.

... Han skulle just till att resa på sig, då mor i Falla visade sig i vedskjulsöppningen. Hon neg så vackert och bad, att han skulle komma in i stugan och se på barnet.

... - Här ska Jan få se på e lita jänta, å det e, som heter duga, sa hon."

Gullregn

" Där stod han nu och höll mellan sina händer någonting, som var varmt och mjukt och inrullat i en stor schal. Schalen var såpass undanviken, att han såg det lilla rynkiga ansiktet och de små vissna händerna. Han stod och undrade vad kvinnfolken menade att han skulle ta sig till med det här, som barnmorskan lagt i famnen på honom, då han fick en stöt, så att både han och barnet skakade till.

...Strax efteråt började hjärtat klappa i bröstet på honom, såsom det aldrig förr hade gjort, och med detsamma var han inte längre frusen, och inte kände han sig ledsen och bekymrad och inte ond heller, utan allt var bra. Det enda som oroade honom, var, att han inte kunde begripa varför det skulle dunka och slå på det sättet i bröstet på honom, då han varken hade dansat eller sprungit eller klättrat i branta berg.

... -Det är riktig hjärtklappning, sa barnmorskan.

... - Har Jan aldrig förr tyckt så mycket om nån, så att ni har fått hjärtklappning fördenskull? sa barnmorskan.

-Nääj, sa Jan. Men i samma stunden begrep han vad det var, som hade satt hjärtat i gång på honom."

Kärleksört

"Nästa dag stod Jan i Skrolycka flera timmar i stugdörrn och väntade med den lilla flickan på armen.

... Han hade inte ställt sig där i dörröppningen utan ärende,som man kan förstå. Det var en viktig sak, som han skulle söka att få avgjord, medan han stod där. Hela förmiddagen hade han och Kattrina försökt att välja namn åt barnet. De hade hållit på både länge och väl, men de hade inte kunnat bestämma sig.

- Jag ser ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln mä´na, hade Kattrina sagt till sist. Å så får du fråga det första kvinnfolk, som går härförbi, vad ho heter. Det namnet som ho då nämner, får vi ge flicka, vicket det så är grovt eller fint.

... Det hade varit mulet hela dagen, men just i den stunden hände det, att solen bröt fram ur molnen och sände ett par strålar ner till barnet.

... - Jag undrar inte på att du vill se på jänta ett slag, innan du går ner, sa Jan till solen. Ho är allt värd att titta på.

... -Då hördes Kattrina återigen.

- Var det nån där? Jag tyckte att du talte ve nån.

... - Ja, nu kommer jag, sa han och trädde in med det samma. Det var e så fin herrskapsmänniska, som gick förbi. Men det var så brått för´na, så jag hann knappt säga goddag, förrn ho var borta igen.

- Kära då! ... Du hann väl inte å fråga´na va ho hette?

- Jo, ho hette Klara Fina Gulleborg, så mycke fick jag ur´na.

- Klara Fina Gulleborg! Det blir väl ett för grant namn, det, sa Kattrina, men hon gjorde ingen vidare invändning.

Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor.

Solbrud

I "kejsarrabatten" har jag planterat

• Gullregn - som symbol för denna första episod i boken. Ur denna regnvädersdag kommer ändå något som är lika gott som gull - Klara Fina Gulleborg!
  
• Kärleksört - som symbol för den oerhörda lycka som Jan i Skrolycka känner för sin dotter, när han för första gången håller henne i sina armar och förstår vad ren kärlek är.


• Solbrud - Symbol för Solen som gav Klara Gulla hennes namn. Om solbrud kan man läsa: "Solbrud är ett bra val i en rabatt som skall blomma länge på hösten. Om sedan de andra växterna också har samma färgskala så kan en sådan rabatt lysa upp även en molnig höstdag!
  

Fortsättning följer nästa söndag.

Kram Sussie

Selma - min eviga inspirationskälla

Just nu är det mycket trädgård i mitt huvud.

Det allra roligaste projektet för stunden, är en rabatt på väg till hönshuset. Den ska nämligen få ett tema. Ett Selma Lagerlöfstema.

Inspirationen hittar jag i boken Kejsaren av Portugallien. Min tanke är att hela berättelsen ska kunna "läsas" med hjälp av de växter som finns i rabatten. Söndagar kommer att bli den dag när jag delar med mig av denna lite småtokiga idé.

Hänger ni med?

Nu på söndag startar jag. Till dess är det bara att sätta spaden i jorden och gräva, gräva, gräva...

Kram Sussie

Blästrad hacker åter i cyber!

Bra kvinna reder sig själv!
Någon hacker lär jag aldrig bli, men jag lyckades faktiskt laga datorn själv *STOLT* Hittade en återställningsknapp som gjorde datorn äldre än vad den är... eller hur det nu var... *hm*

Idag är det final i vårteckensutmaningen som Viveka drog igång för snart två månader sedan.

Tänk att det såg ut så här ute då:

Nu har pionerna vuxit en bra bit, och strandkrassing och malvor är sått under trädet.
Allt det vita har bytt färg...

...till grönt! Och vi har planterat träd, buskar och nya perenner. De första blyga snödropparna...

...har fått ge plats åt andra skönheter.
Mina händer känns som sandpapper på våren. Jag har så svårt för att använda trädgårdshandskar!

Jag vill känna jorden när jag arbetar med den!

Jag väljer korta naglar med svarta sorgkanter, nariga händer och fransiga nagelband framför handskar. Hur kvinnligt är det på en skala?

En sorgkantad hacker - kan det va jag det?


Kram Sussie

Datorn är lagad!

Återkommer med ett nytt inlägg i eftermiddag:-)

Kram Sussie

Byter yrke i några dagar

Datorn krånglar fortfarande. Mitt administratörkonto har försvunnit. Hoppas de kan hitta det på Inovia ;-)

Får väl göra som skomakaren - ta ledigt mellan hägg och syren...

Återkommer så snart jag bara kan.

Ta hand om er!
Kram Sussie

Jag blir så... en,två, tre, fyra!

Ja, arg alltså!

Söndag brukar innebära tid vid datorn. Men idag vill bara jag ha den tiden - inte datorn! Efter mycket möda och stort besvär har jag i allafall lyckats ta mig så långt att jag kan göra ett inlägg.

Jag säger som svärmor Astrid alltid sa:

-Jag blir så en, två, tre, fyra!

Tänkte visa en alldeles underbar strut idag. Om ni någon gång funderar på att köpa något av Miamaria med bloggen Vitt hus med vita knutar, så kan jag bara säga:

Gör det!

Det är välgjort och det är vackert.

Jag hade turen att vinna denna strut hos henne.

Kram Sussie

Spetsmössa från Gräsmark

Om ni bara visste vilken underbar kväll jag hade igår!

Igår var det nämligen möte i trädgårdsföreningen. Vi blev informerade om nyheter i den mycket fina och välskötta handelsträdgården i Gräsmark.

Bilen var lastad med plantor på hemvägen. Jag köpte bl.a en växt med det underbara namnet spetsmössa.

Bild lånat från nätet.

Marktäckare som breder ut sig och bildar en sky av vita, skira blomvippor...

Och namnet! Jag skulle kunna ha köpt den enbart för namnets skull...

Sköt om er alla därute!
Kram Sussie

Nu har det slagit slint ordentligt!

Att jag är skumögd har ni ju redan läst om.

Men nu undrar jag om det inte också är dags att söka för allvarligare saker...

Jag har nämligen börjat se syner!

Jo, det är säkert!

Där andra ser markduk, matjord och timvis av jobb - där ser jag färdiga rosenrabatter och krattade grusgångar.

Man undrar ju var allt ska sluta...

Kram Sussie

Vackra vinster

För en tid sedan var jag med i en utlottning hos Maria renoverar och tänk att jag drog vinstlotten!

Duk från Housedoctor, ljushållare i fattigmanssilver och godisägg från Koffert.

Tack!

Kram Sussie

Rost och funderingar

Klicka på bilden så blir den större.


Hur kan det komma sig att rost är så vackert...men inte på bilen?
Hur kan det komma sig att man kan heta Sten... men inte Grus?

Hur kan det komma sig att vallmo är en älskad blomma i trädgården... men inte i ett sädesfält?

Jag bara undrar...

Hoppas ni alla får en trevlig Valborg!

Kram

P.S Idag fick jag något fint i brevlådan. Jag har inte hunnit fota ännu, men visar i nästa inlägg. D.S